Sömn är hjärntvätt – bokstavligen

Ny insikt om varför vi behöver sömn

Hjärnvetenskapen har inte riktigt förstått varför sömn är så viktig. Vissa djur sover med ena hjärnhalvan i taget – för att få tillräckligt med sömn men ändå kunna vara på sin vakt. Till och med insekter sover. Man har inte varit riktigt nöjd med teorin att hjärnan behöver bearbeta intrycken man fått under dagen.

Nu har man funnit en förklaring som anses vara rimlig:

”Hjärntvätt” av vital betydelse

Under sömnen ökar aktiviteten tiofalt i hjärnans lymfssystem (glymphatic system). Dess uppgift är att rensa bort slaggämnen som bildas i stor omfattning i hjärnan under dagen pga dess intensiva ämnesomsättning. Om de inte rensas upp, kan det uppkomma störningar i hjärnans funktion. Tex föreligger stor ansamling av slaggämnen vid Alzheimers sjukdom.

Detta upptäcktes av Dr Marianne Nedergaard vid University of Rocherster i USA. Hon har funnit att den tiofaldiga stegrigen av hjärnlymfans aktivitet ökar energiförbrukningen så kraftigt i hjärnan att det inte blir energi över för att försörja hjärncellerna samtidigt.

Dr Nedergaards teori är sömnen helt enkelt behövs för att kraftigt minska energiförbrukningen i hjärncellerna så att det blir tillräckligt med energi över för det glymfatiska systemet. Denna teori betonar den stora vikten av att hålla hjärnan ”städad” för att den skall kunna fungera bra.

- Vetenskapen har fastställt ett klart samband mellan bland annat Alzheimers sjukdom och sömnbrist. Vi behöver uppenbarligen en god mängd sömn för att hålla kropp och hjärna o god kondition.

Länk till bild på astrocytcellerna i det glymphatiska systemet.

Kommentar

Detta står i överensstämmelse med ayurveda och kinesisk medicin, vilka bygger på en långvarig och avancerad kunskapstradition, som starkt betonat vikten av tillräcklig sömn för god mental och fysisk hälsa. Man behöver enligt Ayurveda minst 7 timmars sömn om man är sk Vata-typ eller är i vata-obalans. Man kan behöva omkr 8 som pitta-typ och omkr 9 timmer som kaphatyp – varje natt. Tyvärr lider en allt större del av moderna människor av sömnbrist pga media-underhållning, alltför mkt socialt nätverkande genom internet mm.

Sömnbrist lägger grunden till ångest, depressioner och andra mentala störningar, samt försvagar kroppen. Under sömnen regeneras kroppen och hjärnan genom inverkan av tillväxthormon. Ackumulerad sömnbrist gröper därför med tiden ur hälsan alltmer, såväl mentalt som fysiskt. Utbrändhet är i sämsta fall följden.

Nedergaards upptäckt kullkastar tankegångar som en del hjärnforskare haft, att man inte behöver sova mer än 4-5 timmar om dagen. Deras teorier har byggt på ofullständig kunskap om sömnen och har stått i strid men mångtusenårig erfarenhet att människan behöver ordentligt med sömn för att må bra.

Det är tillrådligt att ta forskares teorier med en nypa salt om de står i strid med sunt förnuft och erfarenhet från det praktiska livet. Bättre lyssna på gediget erfarenhetsunderbyggd naturläkevetenskap. Vetenskapen har mycket att lära av de flertusenåriga kunskapstraditionerna vars teser alltmer bekräftats på senare år.

Populärt sötningsmedel hälsofarligt

Splenda (sucralose), ger vid upphettning, tex bakning, upphov till dioxin, ett mycket giftigt ämne som man använde för avlövning i Vietnamkriget (Agent Orange). Det framkallar fosterskador, inklusive hjärnskador, missbildningar i könsorganen, inlärningsstörningar, demaskulinisering, mm. Dessutom har det en cancerframkallande verkan.

Splenda används i sötade bakverk, kakor, desserter, juicer, lättyoghurt, fruktkonserver mm. Det rekommenderas för diabetiker.

Den omfattande Splendaanvändningen inom livsmedelsindustrin med ty åtföljande dioxinbildning är dessutom ett växande miljöproblem emedan dioxin inte är biologiskt nedbrytbart.

Dioxinbildningen vid upphettning av Splenda har upptäckts av en amerikansk forskningsgrupp, ledd av Susan S. Schiffman.

Källa: Susan S. Schiffman & Kristina I. Rother (2013) Sucralose, A Synthetic Organochlorine Sweetener: Overview Of Biological Issues, Journal of Toxicology and Environmental Health, Part B: Critical Reviews, 16:7, 399-451

Överhuvudtaget har flera allvarliga problem rapporterats med Splenda:

  • Splenda är mutationsframkallande i högre koncentrationer (Schiffman et al).
  • Splenda kan ändra halterna av socker och insulin. (Schiffman et al)
  • Splenda ökar benägenheten att utveckla diabetes (se Artificiall sweeteners..)
  • Splenda minskar halten av nyttiga bakterier i tarmkanalen. (Schiffman et al)
  • Splenda misstänks öka förekomsten av inflammatoriska tarmsjukdomar (Mb Crohn och Ulcerös Colit). (Xiaofa Qin, Natural News)
  • Splenda har rapporterats öka risken för migrän (Migraine triggered by Sucralose, Bigal ME et al)

Kommentar

Splenda har lanserats som ett hälsosamt och diabetikervänligt alternativ till socker. Men dessa nya rön tyder på att det är varken hälsosamt eller diabetikervänligt utan i högsta grad motsatsen.

Ett annat sötningsmedel Aspartam, har likaså befunnits ha hälsovådliga effekter. Se Till Livsmedelsverket: stoppa aspartam

Det bästa naturliga sockerfria alternativet är Stevia, som dessutom är en verksam antioxidant. Dessutom tyder preliminära rön på att det sänker blodtrycket. Det stimulerar insulinproduktionen och sänker därmed blodsockret. Därtill rapporteras det befrämja viktminskning genom att minska sötsuget.

Ögonskada av peklaser möjlig?

Har ögonläkare missat något?

Studier på djur och människa har inte funnit skador i näthinnan av svaga såkallade pek-lasrar såvida man inte stirrar in i dem. Ändå har jag fått flera meddelanden från tidigare helt friska personer som fått betydande ögonbesvär efter ett enda ögonblicks exposition. Eftersom det saknats synliga förändringar i ögat har ögonspecialisterna ignorerat dessa besvär och har dessutom påpekat att expositionen varit för liten för att vara skadlig. Jag misstänker att det är ett misstag. 

Min uppfattning är att man måste respektera patienters  uppgifter även om mätningarna är negativa. Under mina över 45 år som läkare har jag upplevt att den medicinska vetenskapen gång på gång ignorerat specificka symptommönster som man inte kunnat diagnosticera objektivt. Sedan har man upptäckt en förklaring tack vare bättre diagnosmetoder och först då har man tagit patienten på allvar. En mer ödmjuk hållning inför den medicinska kunskapens begränsningar och en större lyhördhet gentemot patienterna vore befogad.

Kanske är diagnostiken otillräcklig även i detta fall? Därför har jag funnit anledning att tänka lite närnare på saken.

Samma symptommönster hos olika fall med peklaserskador

Mönstret är genomgående detsamma. Ögonläkarna hittar inget onormalt, men tidigare helt synfriska personer har fått påtagliga ögonbesvär som började just efter ett ögonblicks exposition för peklaserljus. Besvären har varit av den speciella art som förekommer vid inflammation i ögat. Ofta har det förekommit en större eller mindre nedsättning av synskärpan.

Hypotes

Till skillnad från starkare lasrar kan peklaserljuset orsaka en inflammation som endast sitter under näthinnan, troligast i senhinnan (scleran), se figuren. Denna täcks av den pigmentrika åderhinnan. Detta skulle förklara varför den inte syns några näthinneförändringarvid sedvanlig ögonbottenundersökning. Bilden visar ögats olika delar med näthinnan förstorad längst ner:

Källa: Ekholmsskolans specialarbete om ögat, http://home.swipnet.se/~w-81812/arbeten/ogat.html

Källa: Ekholmsskolans specialarbete om ögat, http://home.swipnet.se/~w-81812/arbeten/ogat.html

Laserljuset framkallar sk lipidperoxidation, en process där ”reactive oxygen species”, en slags fria radikaler, vidmakthåller en ihållande lågintensiv ”präriebrand” som vållar en inflammation som kan ge upphov till smärta och störningar av angränsande retinaområde med synstörningar som följd. Vetenskapliga studier har bekräftat ett samband mellan fria radikaler (oxidativ stress) och inflammation, se i referenslistan nedtill, Ryan, SJ (2013).

Varför sker ingen synbar inflammation i näthinnan vid exposition for peklaslaser? Jag tror det beror på att i själva näthinnan finns det kraftfullt skydd mot fria radikaler i form av kroppsegna antioxidanter (kraftfulla enzymer som superoxidmutas mfl, se ref Cabrera MP (2011). Deras syfte är att skydda näthinnan för skador från den ultravioletta strålningen från solen (även glaskroppen har en betydande antioxidativ kapacitet, se ref Berra A, (2002). Antioxidanterna är troligen även tillräckliga för att neutralisera den skadliga energin från svaga lasrar varför det inte uppstår någon synbar inflammation i näthinnan.

Vanligt ljus tränger inte längre ned än i åderhinnan, som ligger under näthinnan. Den innehåller rikligt med pigment som absorberar ljuset och där finns ett antioxidantiaskydd som tar hand om de fria radikaler som inte neutraliserats högre upp.  Däremot finns det obetydligt eller inget skydd mot fria radikaler i  senhinnan, som ligger under åderhinnan, dels för att det inte behövs eftersom de fria radikalerna tagits hand om i skikten ovanför och inte minst för att den har mkt mindre blodförsörjning och ämnesomsättning.

Därför är det tänkbart att det kan uppstå en friradikalskada med inflammation i senhinnan, såkallad sklerit, till följd av peklaserexposition, trots att den är så svag att näthinnan och åderhinnan inte skadats.

Skleritens karakteristiska symptom är desamma som personer med laserskada rappoterat:

  • djupliggande smärta i ögat,
  • ljusskygghet,
  • nedsatt synskärpa

Eftersom laserljuset är av låg intensitet, är det troligt att inflammationen blir lågaktiv, tillräcklig för att vålla besvärande symptom, men inte tillräcklig för att, vid oftalmoskopi (ögonbottenundersökning), synas i ovanliggande skikt, inklusive näthinna och åderhinna.

Min hypotes innebär sammanfattningsvis att laserljuset, till skillnad från vanligt ljus, kan tränga ner under näthinnan i tillräcklig grad för att vålla inflammation i senhinna, såkallad sklerit. I näthinnan uppstår ingen skada eftersom antioxidantiaskyddet är starkt. Men i senhinnan finns det betydligt mindre av antioxidanter och därför kan samma laserenergi som inte vållade skada högre upp, orsaka inflammation här. En lågaktiv inflammation i senhinnan är inte synlig vid ögonbottenundersökning eftersom senhinnan är dold under den pigmentrika åderhinnan.

Detta skulle förklara varför det kunnat uppstå ögonbesvär av exposition for peklasrar utan att det förorsakat synbara förändringar i näthinnan.

Kanske behöver säkerhetsklassningen revideras?

Om denna hypotes bekräftas, innebär det att det finns anledning att revidera säkerhetsnivåerna för peklasrar. Redan de upprepade incidenterna med påtagliga ögonbesvär efter ett ögonblicks exposition för svag laser ger anledning att ifrågasätta nuvarande säkerhetsklassning. Nu tillåts de svagaste klass III (3R) lasrarna för allmänt bruk utan tillstånd. Detta kan behöva revideras om hypotesen bekräftas.

Jag anser att principen borde vara ”safety first” med tanke på att ögat är ett så viktigt och känsligt organ. Därför borde även klass 2 lasrar, som redan nu erkänns som potentiellt ögonskadliga, ej tillåtas för allmänt bruk. Så är fallet i England där man inte ser någon anledning att ta några risker alls,  se ”Gröna lasrar måste stoppas nu”.  

Rimligen borde människors hälsa vara viktigare än lasersäljarnas kommersiella intressen vid säkerhetsklassningen.

Referenser

Berra A, et al. Age-related antioxidant capacity of the vitreous Arch Gerontol Geriatr. 2002 May-Jun;34(3):371-7.

Cabrera MP, Chihuailaf RH. Antioxidants and the integrity of the ocular tissues. Veterinary Medicine International Volume 2011, Article ID 905153

Ryan SJ. Oxidative injury to the retina.  Retina 5th edition published by Elsevier 2013

 Mer om laserkador:

Råd vid ögonskador av laser

Vill tacka ögonspecialisten, Dr Lazlo Fekete i Göteborg, som granskat denna text och finner hypotsen plausibel.

Ormbett, spindelbett – pröva het vattenånga

Läste i DN att golfproffset Daniela Holmqvist gjorde en fantastisk prestation. Trots att hon blev biten av en giftspindel som vållar ohyggliga smärtor, fortsatte hon sin golfrunda. Ända svullnade benet mer och mer och läkare försökte plocka henne av banan, men hon gav sig inte. Jag är full av beundran – vilken tåga! Men om hon hade känt till vad jag nu skall berätta hade hon kanske klarat sig med mycket mindre besvär.

En berömd naturläkare i Peru berättade för mig att man inom den traditionella peruanska folkmedicinen, sedan urminnes tider använt het vattenånga vid bett av ormar, spindlar, skorpioner. Erfarenheten är att giftet då snabbt neutraliseras och symptomen försvinner därmed inom någon timma.

För mig som läkare låter det inte otänkbart egentligen. Alla dessa gifter utgörs av äggviteämnen, och dessa denatureras (förstörs) vid kok-temperatur och ev även lägre temperatur. Därmed förlorar de sin giftverkan. Detta medför, enligt den peruanske naturläkaren, att symptomen, oftast mkt kraftig smärta och svullnad, snabbt lägger sig.

Naturligtvis kan vattenångan medföra brännskada, men det kan ju vara fråga om liv eller död. Dessutom finns det ett  medel som av tradition visat sig hjälpa mot brännskada – Lavendel-arom-olja. Jag har själv prövat det. Brännsår av andra graden med brännblåsa har försvunnit inom en dag (se även fotnot om Lavendelolja).

En vän hade ett tredje gradens (djupt brännsår) och använde i huvudsak Lavendelolja och Aloe Vera. Han berättade att läkarna sade att såret läkte”mirakulöst” snabbt.

Naturligtvis bör du uppsöka läkare om du blir biten, men det skadar inte att behandla med vattenånga om detta inte fördröjer läkarkonsultationen. Det är mycket enkelt – Koka upp vatten, helst i ett kärl med pip som en vattenkokare och håll den bitna kroppsdelen så nära som möjligt. Det skall räcka med någon minut eftersom koaguleringen sker snabbt.

Du kan  lägga på aromolja av Lavendel  så fort du blivit biten – massera in ett par droppar. Det påstås att även Lavendeloljan kan neutralisera insekts- inklusive spindelbett. Det märker man i så fall genom att smärtan och svullnaden minskar.

Men även om du tycker att du blivit mkt bättre av denna behandling bör du inte dröja med att söka läkare för säkerets skull.

Lavendelolja håller även spindlar och en del andra insekter, inklusive loppor, på avstånd. Så det är bra att ha den med sig när man reser i sydliga länder.

Fotnoter

Aromoljor börjar slå igenom inom medicinen

Aromoljor har börjat användas i tilltagande grad inom medicinen utomlands. Det finns psykiatriska sjukhus i Frankrike, som använder dem vid depressioner, ångest och sömnstörningar.

I Frankrike använder man även vissa aromoljor mot totalt antibiotikaresistenta bakterier (Thyme thymol, oregano, lavendel mfl). Vetenskapliga studier har bekfrätat deras effektivitet mot dessa bakterier.

Aromoljor är mycket känsliga och består av en stor mängd kemiska ämnen. Det är en svår konst att tillverka aromoljor med hög effektivitet vilket bidragit till att de inte varit så effektiva. På senare år har några firmor börjat tillverka aromoljor enligt alla konstens regler vilket lett till att man fått fram kraftfulla oljor med betydelsefulla medicinska effekter.

Lavendelolja mot brännskada

Effekten av lavendelolja upptäcktes av en kemist som av misstag lade oljan på ett kraftigt brännsår. Till hans stora förvåning läktes såret mycket snabbare än normalt. Jag har prövat det själv vid några tillfällen och gjorde samma erfarenhet – symptomen försvann inom någon timma vid brännskador som normalt tar flera dagar för att läka. Man lägger helt enkelt någora droppar av oljan på såret och gnuggar in.

Vid tredje gradens brännsår, dvs när huden är bortbränd, bör man söka läkare. Sådan skada uppstår inte om man använder vattenånga på beskrivet sätt.

Hjärndödskriterierna otillräckliga?

I DN och Dagens Medicin av idag nämns ett fall som vaknade upp när hon skulle opereras för organdonation efter att ha dödförklarats,  se ”Dödsdömd organdonator vaknade”.

Sjukhusets presschef, Lars Elgård, har hävdat att läkarna inte undersökt om hon var hjärndöd. Detta låter ytterligt osannolikt.

Det skulle kanske kunnat ha varit fallet om en utarbetad jourläkare missar av ren trötthet (tyvärr är det enligt min personliga erfarenhet ett stort problem att jourläkare kan bli kraftigt uttröttade av sömnbrist – jag har själv upplevt hur svårt det är förmå sig att fatta beslut och att göra erforderliga undersökningar när man bokstavligen går på knäna av mental utmattning mot slutet av ett intensivt jourdygn).

Men att ett helt läkarteam missar att se till att man gör en så elementär sak låter ytterst osannolikt.

Troligare är att patienten verkligen var hjärndöd enligt sedvanliga kriterier, vilka är följande enligt lag:

Den kliniska undersökningen måste bekräfta följande:

  • Ingen kännbar puls.
  • Inga hörbara hjärtljud.
  • Ingen spontanandning.
  • Ljusstela, oftast vida pupiller.

I fall som pga skadornas art eller inför transplantation är det önskvärt att utföra:

  • Positivt apnétest:

Apnétestet innebär att man först mäter patientens blodgaser.

  • Sedan ger man patienten 100 procent syrgas under minst fem minuter via respirator.
  • Sedan kopplas respirator ut och man observerar patienten under tio minuter för att se om det finns andningsrörelser.
  • Nytt blodprov tas och respirator kopplas in igen.
  • Om blodgaserna stigit under tio minuters apné (andningsstillestånd) tyder det på att den spontana andningen har upphört.
  • Om det inte går att genomföra en apnétest måste undersökningen kompletteras med en angiografi – mätning av blodflödet i hjärnan medelst röntgen.

Om inget av dessa test visar livstecken, förklaras människan död och det vore helt absurt om de danska läkarna inte utfört dessa test.

Troligare är att sjukhusets presschef vill värna om organdonationerna genom att dölja svaghet  i dessa kriterier.

Är gällande dödskriterier tillräckliga?

Just pga liknande fall i andral länder (se fotnot) och för att säkra att organdonation sker på tillförlitliga grunder, har en forkargrupp tagit fram ytterligare ett kriterium som visat sig vara robust.

Man har kommit fram till att detfinns ett tillförlitligt hjärnfysiologiskt test som mäter ”Multimodality Evoked Potentials” (MEP) i hjärnbark och hjärnstam. Detta test har visat sig vara ett robust kriterium på hjärndöd (se M. de Tourtchaninoff et al i ref 1).

Apnétestet har visserligen visat sig duga i allmänhet, men vid vissa typer av skador (lungskador främst) är det otillförlitligt för att det bygger på att respiratorn kan syrsätta blodet effektivt.

Medvetandets lokalisation

En ytterligare dimension i detta sammhang är frågan om var medvetandet är lokaliserat. Det finns forskare som anfört skäl att tro att det inte primärt är lokaliserat till hjärnbarken, vilket är den förhärskande uppfattningen, utan är lokaliserad till hjärnstammen. Denna är mycket mer motståndskraftig mot syrebrist än hjärnbarken. Detta innebär att hjärnbarken kan uppvisa noll aktivitet, men någon form av medvetande kan föreligga ändå (ref 2,3,4) .

Det har förekommit fler fall som felaktigt dödsförklarats

Jag har själv varit med vid dödsförklaring av en person som därefter vaknade upp på väg till bårhuset. Ändå hade man noga följt ovan beskrivna kriterier (dock inte labtest på syrsättning), för fastställande av hjärndöd.

Fastän han  inte haft någon mätbar hjärtaktivitet under mer än en timma och ingen spontanandning, trots upprepade upplivningsförsök, blev han inte hjärnskadad. Ändå hade hans hjärna inte syrsatts under en timma. Detta är i strid med den sedvanliga föreställningen att syrebrist i hjärnan snabbt och oundvikligt medför grav hjärnskada.

Det har rapporterats flera fall som haft upphörd spontanandning under lång tid och uppfyllt alla sedvanliga dödskriterier, men ändå vaknat upp, till och med under sin egen begravning, se fotnoten nedan. Hade de varit organdonatorer, skulle de ha dödats eftersom operationen måste utföras snabbt efter dödens inträdande.

Förbättring av kriterierna bör övervägas

Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om gällande kriterier är tillräckliga för att tillförlitligt kunna fastställa dödsfall i samband med organdonation. Det torde finnas anledning att överväga att tillägga Multimodality Evoked Potentials (MEP), ett väl dokumenterat test, för att säkerställa dödsfallet för att helt eliminera risken att skendöda personer avlivas genom organdonation.

=============================

FOTNOT

Exempel på fall med ”återupståndna” dödförklarade personer

  • Ett av de mest absurda fallen jag känner till var en hjärndödförklarad tvåårig brasiliansk pojke, som vaknade under sin egen begravning. Se ”Toddler declared dead..”.
  • I Egypten vaknade likaså en dödförklarad man upp mitt under begravningsritualen, se ”Funeral turns into celebration
  • I Argentina vaknade ett spädbarn upp efter 12 timmar i bårhuset, se ”Dead baby alive..”.
  • En 17-årig pojke som var svårt skadad i en trafikolycka dödförklarades av läkarna och man förberedde organdonation. Föräldrarna vägrade dock låta stänga av respiratorn, vilket räddade hans liv, se ”The boy who came back from the dead..”.

För rättvisans skull vill jag påpeka att jag inte vet exakt vilka kriterier man tillämpar i sagda länder, men det råder sannolikt inte stora skillnader, för detta har diskuterats mycket internationellt med anledning av organdonationsfrågan. Man måste nämligen ta ut organet så tidigt som möjligt efter dödsfallet för att det skall vara användbart, och därför måste man ha tillförlitliga dödsfallskriterier.

Sagda kriterier har tillämpats sedan många decennier, de är enkla (utom apnétestet som oftast inte används) och entydiga och alla kroppsläkare torde ha god erfarenhet av att faställa dödsfall. Just med tanke på de vådliga konsekvenserna av misstag torde varje läkare vara noga med att följa dessa kriterier.

I vissa delar av Europa lär det under medeltiden ha varit kutym att sätta upp en klocka vid graven med ett rep i ett rör ned till kistan så att en eventuellt skendöd skulle ha möjlighet att tillkalla hjälp när han vaknar upp. Jag har trott att detta var en skröna eller absurd vidskepelse, men med tanke på ovannämnda incidenter ter det sig inte alldeles otroligt att man erfarit att detta kunde vara motiverat.

Med tanke på ovannämnda fall kan man undra om det förekommit skendöda organdonatorer som varit mindre lyckosamma..

Referenser

1. M. de Tourtchaninoff,  P. Hantson, P. Mahieu, J.M. Guérit ”Brain death in misleading conditions”,  QJM 92: 407-414

2. Parvizi J, Damasio A. Consciousness and the brainstem. Cognition. 2001 Apr;79(1-2):135-60.

3. Bjorn Merker (2007). Consciousness Without a Cerbral Cortex: A Challenge for Neuroscience and Medicine. Behavioral and Brain Sciences 30 (1):63-81.

4.Carroll Izard (2007). Levels of Emotion and Levels of Consciousness. Behavioral and Brain Sciences 30 (1):96-98. Sammanfattning:

Till dig som tvivlar på mobiltelefoners skadlighet

[Detta är kopierat från bloggen "Mobiltelefoner - sanningen"]

Vi har presenterat flera starka belägg för att mobilstrålning är skadlig. En vanlig invändning vi får höra är ”varför står det inte mer om skadligheten i tidningarna?”

Svaret finner du genom att titta på annonserna. Du kommer att finna att mobiltelefonindustrin är en av de flitigaste annonsörerna. Och det är inte fråga om småannonser utan stora, påkostade saker. En helsida i DN kan kosta upp till en dryg halv miljon.

Tidningarna är beroende av annonsering för sin överlevnad. Att ordentligt redovisa sanningen om mobiltelefoner skulle vara att såga av den gren man sitter på.

Dessutom bidrar mobiltelfonindustrins smarta förvirringstrategi till att många inte är på det klara med mobltelefoners skadlighet.

  • Man köper forskare till att ”motbevisa” skadliga effekter, se ”Forskningsfusk”.
  • Man fokuserar ensidigt på den sämsta metoden för att fastställa riskerna, se ”Mobilföretagens försåtliga strategi för att underskatta riskerna”.
  • Man köper ledande forskare och placerar dem i internationella topporgan där de systematiskt förnekat skadlighet oavsett vilka bevis som lagts fram, tex professor Anders Ahlbom vid Karolinska, se ”Toppexpert vid WHO avslöjad som mobil-lobbyist”.
  • Man ger feta forskningsbidrag  till ansedda forskningsinstitutioner, inklusive Karolinska, vilka naturligtvis inte kan räkna med fortsatt sponsring om man uttalar sig kritiskt, se ”Ledande mobilforskare betald av mobilindustrin”.
  • Man förföljer kritiska forskare, vilket medför att de flesta inte vågar tala om sanningen, se här.
  • Man köper politiker och ledande beslutsfattare till att stödja sina projekt. En stor skandal avslöjades i Österrike, se ”Stor mobiltelefonkorrumptionsskandal”. Detta är sannolikt toppen av  ett isberg som kan vara mycket stort, eftersom detta är en mångmiljardindustri som i flera avseenden uppvisat ansvarslöshet och bristande etik.

Om du fortfarande tvivlar, se denna video av en forskare, professor Olle Johansson, som studerat problemen med elektromagnetiska fält sedan över 20 år.

7:08 min

Om du fortfarande tvivlar befarar vi att du blivit grundligt hjärntvättad av mobilföretagens skickliga propaganda som förvisso kan vara svår att genomskåda eftersom man köpt förtroendingivande toppforskare till att övertyga folk om att tekniken är riskfri.

Se i så fall en video av toppforskaren George Carlo som blev speciellt utvald av mobilföretagen i USA för att göra forskning som övertygar folk om teknikens oskadlighet. Han fick en kvarts miljard kronor för ändamålet. Men han hade fräckheten att, till mobilföretagens stora förvåning, vara hederlig och rapporterade efter 5 års grundlig forskning, att mobilstrålning är skadlig för hälsan. Han blev då hånad av korrumperade kolleger, hans hus brändes ner och han blev misshandlad.  Se videon  här.

[Denna text är identisk med originalbloggen här.]

Mer om detta finner du på bloggen ”Mobiltelefoner – sanningen”.

Gröna lasrar måste stoppas nu

Jag har länge hävdat att det är orimligt med myndighternas liberala policy beträffande gröna lasrar. Se ”Stoppa genast klass 3 lasrar..” (publicerat 2009) .

Det är glädjande att professor Björn Tengroth ryter till, se ”Nätsäljare slår mynt..”.

De borde stoppats för länge sedan med England som förebild, där man till och med förbjudit ännu svagare lasrar (Klass 2).

Hovrättens har nyligen utfärdat en dom, som innebar att man inte godtog påtagliga besvär som uppkom i direkt anslutning till peklaserexposition (fallet Henrysson, se nedan).  Rättens motivering att det inte går att bevisa att skadan vållats av lasern är dubiös. Dels är skadan precis av den art som vållas av laserljus och dels fick Henrysson akuta symptom direkt efter expositionen medan han inte haft ögonbesvär tidigare.

Henrysson har skrivit till denna blogg och i detalj berättat vad som hände,  klicka här och min kommentar här.

Fakta och råd:

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 55 andra följare