Diskbråck – råd för självbehandling del 2

Detta ansluter till anvisningarna i del 1

Detta är kopierat ur patientanvisningar jag skrivit och som gett bra resultat:

Anvisningar vid diskbråck

  1. Håll dig alltid smärtfri. För att bråckkanalen skall kunna läka igen effektivt är det viktigt att man hela tiden håller ”gelatinkulan” i disken på plats i diskens mitt. Om den glider ut en bit, fram och tillbaka, läks inte hela bråckkanalen och risken är större för recidiv. Smärta är symptomet på att kulan åker ut. Kroppen har en stark benägenhet att läka. En viktig orsak till långvariga diskbproblem är att man ideligen river upp ”såret” så det får börja om fr början.
  2. Kolla ditt status varje dag med ”rotationsdiagnosen”: Gör rotationen såhär – först luta lätt åt sidan, sedan vrid gradvis bakåt och åt andra sidan. Börja med måttlig vinkel och om det inte ger smärta, öka utslaget till max böjning i sagd sekvens. Om maxböjning under rotation inte ger några symptom är kulan nära mitten eller i läge.

 

Gör ”bänkövningen” (se del 1) så ofta du kommer åt – förr eller senare släpper det. Observera att den sista positionen är mkt viktig –stående med max svankad rygg i 2-5 minuter. Det kan pressa in ”Kulan” sista snäppet.

 

 När du fått in kulan så att du inte har ständiga besvär är det viktigt att du gör övningen dig så fort du märker den minsta känning av bråcket. Eller om rotationsdiagnosen visar att det åkt ut lite. Om det inte känns en skarp smärta (som uppkommer när bråcket tryckts utanför kotgränsen), så räcker det med att du börjar med rörelserna i bakåtböjning medan du hänger och stegvis går sedan över i bakåtböjning under belastning när du tror att kulan är på väg in, dvs stående – då trycks disken ihop på ett sånt sätt att kulan pressas vidare in. Du lär dig med tiden hur lång tid du behöver hålla dessa lägen för att det skall hinna åka in. På detta sätt kan du hålla kulan ”på plats” vilket är nödvändigt för att bråckkanalen skall läka.

  • Kuta aldrig aldrig aldrig med ryggen. Det trycker effektivt ut bråcket. När du svankar blockeras däremot bråckkanalen. Därför bör du alltid tänka på att vidmakthålla svanken antingen du står, sitter eller ligger.

 

Fig visar hur kulan trycks bakåt vid framåtböjning. Tvärtom vid svankning.

diskböj

 

  • Sitt så lite som möjligt – helst inte alls . Om du sitter, så sitt så bakåtlutad som möjligt utan att det är jobbigt för nacken. Använd Spina-Bac. Ha den alltid med dig eller skaffa gärna två, en för hemmet och en för bilen/jobbet. Absolut nödvändigt med Spina-Bac när du kör bil om den inte har mkt bra svankstöd.
  • När du ligger är det bäst att ligga på rygg och lägga en liten ganska fast kudde eller rullad handduk precis där du haft bråcket så att ryggen lyfts uppåt där. En mjuk säng som är som en hängmatta är förödande även för en frisk rygg. En lagom fast säng är det bästa.
  • Undvik framåtböjda lyft. Om du måste lyfta, skall du alltid stå med ryggen svankad och lyfta med knäna. Aldrig vrida kroppen samtidigt som du lyfter, utan hålla ryggen rak. Även om du lyfter en lätt sak med framåtböjd rygg finns det stor risk att bråcket trycks ut. Ja den kan tryckas ut bara av att du böjer dig framåt. Orsaken är att det uppstår ett kraftigt bakåtriktat (dvs från diskens mitt mot ryggmärg/nerver) tryck på bråcket vid framåtböjning. Det bästa är att inrätta livet och arbetet så att du inte behöver göra några lyft förränn bråcket är helt läkt,       vilket kan ta 2-3 månader eller mer beroende på hur du sköter dig – dvs hur väl du lyckas undvika att trycka ut bråcket.
  • Gör alltid en bakåtböjningsmanöver som morgonrutin. Även om det inte känns något i ryggen. Ta dig upp ur sängen genom att rulla över på magen och bakåtböja (Yoga – kobraställningen).
  • Sedan hängövningen på morgonen så länge du har besvär. När besvären bara känns av ibland, gör hängövningen om du känner minsta smärta vid rotationsdiagnosen så att du för tillbaka kulan till mitten.
  • Stärk bakåtböjarna i ryggen. Detta börjar du när det varit stabilt smärtfritt i någon vecka. Lämpligast på morgonen efter bakåtböjningsmanövern. Börja med lätt belastning den första veckan och öka sedan kraften gradvis. Gör så här: Ligg på rygg med svankstöd och lyft upp höften-magen så högt som känns bra och håll detta så länge som du orkar och sjunk ned. Upprepa 5-10 gånger.
  • Gör alltid en häng&bakåtböjningsmanöver som nattrutin när du lägger dig, men undvik, som alltid att ta ut rörelsen så långt att det uppstår smärta (vilket bara sker innan bråcket åkt in).

 

//

//

Diskbråck – råd för självbehandling del 1

Detta är taget ur ett email jag just sände till en bekant som inte vill bli diskbråcksopererad.

Råd för självbehandling av diskbråck

Först ett mycket viktigt råd om det blir operation trots allt:

Det är att du bör kräva att man operarar med ”titthålskirurgi”. Komplikationerna är mycket, mycket ovanligare än vid konventionell diskbråckskirkurgi. Jag vet inte hur utbredd denna operationsmetod är idag i Sverige. För 10 år sedan var det bara några få team som behärskade den men jag hoppas det är mkt fler nu. Hon bör redan nu tar reda på möjligheterna även om det finns goda chanser att vi kan vända på saken.

Det är skadligt för ryggnerverna att vara under ständigt tryck. Därför bör man inte dra långt ut på tiden med att operera.

Råd för självbehandling:

Magnesiumbrist förekommer i de flesta fall med diskbråck enligt min erfarenhet (är mkt vanlig och orsakas av bl.a. stress, diarreer o svettning samt modern kost är ganska Mg-fattig). Orsaken är att brist gör att det lättare uppstår kraftig spasm i ryggmusklerna som pressar ut bråcket. Magnesiumtabletter är för ineffektiva.

För att få tillräckligt skall du använda magnesiumklorid i form av magnesiumolja och fotbad med magnesium. Firman Granngården säljer magnesium i 25 kg säckar http://www.granngarden.se/product/magnesiumklorid-25-kg–  (radera inte strecken). Skaffa. En handfull i en liten fotbalja m varmt vatten – 15 min. Ännu effektivare är magnesiumolja som du gör genom att lägga mgcl i hett vatten tills det inte löser sig mer. Känns oljig, men inte egentlig olja. Smörj in tunna hudpartier med den – insidan armar o lår, buk.

Dessutom minst 4000 IE vitamin D3 som fordras för effektivt upptag av magnesium. Därtill har vitamin D3 visat sig minska ryggvärk om man har brist.  D-vitaminbrist är mkt vanlig under vinterhalvåret i synnerhet, men många har låga värden även under sommarhalvåret – be gärna om blodtest.

MetylSulfonylMetan (MSM – ett naturligt ämne)  3000 mg per dag. Bör finnas i hälskost. Annars på amazon. Sist jag undesökte saken fanns det bara i kombinationstabletter vilket inte är så bra. Naturlig o effektiv antiinflam o smärtlindrare. Ta inte dom där syntetiska som naproxen brufen o liknande.

Ett annat effektivt alternativ är naturmedlet Curamed som man beställer på Amazon. Innehåller aktiverad gurkmeja och Boswellia vilka tillsammans är både effektivt inflammationsdämpande och smärtsillande.

En mycket viktig sak är att du inte sitter annat än för rullstolstransport. När man sitter, kläms bråcket ut mer av anatomiska skäl. När du måste sitta, skall du göra det bakåtlutad, med en mkt fast kudde under ländryggen eller hellre med en Spina-Bac, se http://www.spinabac.se/web/ och http://www.spinabac.se/web/Spina-Bac.php. Lägg Spina-Bacen med ordentlig lutning. Därigenom minskar trycket från bråcket, men det kan ändå finnas visst tryck. Därför bör du mest antingen ligga eller gå – det senare bara om det inte ökar smärtorna. Mer detaljer i anvisningarna som bifogas.

Bänkövningen på bilden nedan, är enkel o mkt bra. Göra flera ggr om dan. Kräver hyfsad armstyrka. Kan leda till att bråcket dras in, eventuellt helt o hållet. Jag har haft fall som blivit helt av med diskbråcket med den metoden- det har ”ploppat in”.

diskbrckbänkövn

  • Högt bord. Häng så att fötterna bara lätt vilar på golvet.
  • Böj ryggen max bakåt och behåll lätt kontakt med golvet men inte så att det avlastar kroppstyngden.
  • Pendla och vagga underkroppen och tänk dig att du skakar loss bråcket.
  • Gör det i omgångar om 10-20 sek o vila emellan.
  • När du slutar, för det friska benet framåt och ställ dig upp på det, sedan det sjuka intill.

Behåll bakåtböjningen när du ställer dig upp och så så 2-3 min.

En övning till är mkt bra men saknar bilder. Den kommer fr en tysk ortopediproffessor som hade mkt bra resultat med den. Se nedan.

Häng-rotationsövning för att reponera bråcket

  • Man hänger, helst i två romerska ringar under axlarna med bolstring – små kuddar. Detta för att kunna hänga så avslappnat som möjligt, men du kan börja med pröva att hänga i armana i ngn stång eller gren eller nåt sånt. Jag hade ett fall som blev helt bra på det sättet.
  • Fötterna så att de nätt o jämt når golvet.
    Först bara hänga genom att du vinklar benen helt lätt – bara det brukar lätta  – det drar i sär ryggen av bara tyngden hos underkroppen. Bra att hänga tills ev värk slutar att minska, men minst par minuter
  • Sedan lyfter man upp det sjuka benet med låret horisontellt o underbenet vertikalt och svänger det försiktigt åt den friska sidan. Om smärtan minskar är det rätt riktning. Om smärtan ökar prövar man att svänga åt andra hållet. Om det gör ont åt båda hållen är det inte lämpligt att göra den övningen utan gör då bänkövningen eller övningen på sängen. Eller pröva med att hänga en bra stund, men obs att nerverna i axelhålan inte mår bra av att hänga i ringar länge.
  • Om smärtan minksar tydligt åt ena hållet, är det åt det hållet man skall rotera. Man stödjer det friska benet helt lätt på marken för att fixera kroppen och svänger det sjuka benet först helt lätt åt det hållet och sen tillbaks till mittläge (pallen bara för att man annars snurrar runt bättre ha  assistent så att man kan hänga helt).  Sedan samma men snabbare om smärtan inte ökar. Öka gradvis hastigheten. Till slut sträcker man på det sjuka benet rakt ut och så att säga kastar det åt det smärtfria hållet. Det kan leda till att bråcket plötsligt ”ploppar in”. Samma kan hända med bänkövningen, men rotationen kan vara effektivare. Det är olika i olika fall.
  • OBS! Det är extremt viktigt att undvika rörelser som gör smärtan inte ökar – det innebär att bråcket pressats ut mer och klämmer åt nerven mer.
  • Men  om smärtan tydligt minskar vid rotation i en riktning är det ingen risk att den plötsligt skulle öka vid kraftigare rotation i den riktningen. Men öka alltid rotations hastigheten gradvis.

Ytterligare anvisningar i nästa meddelande, se Diskbråck – råd för självbehandling del 2

//

//

//

//

Sömn är hjärntvätt – bokstavligen

Ny insikt om varför vi behöver sömn

Hjärnvetenskapen har inte riktigt förstått varför sömn är så viktig. Vissa djur sover med ena hjärnhalvan i taget – för att få tillräckligt med sömn men ändå kunna vara på sin vakt. Till och med insekter sover. Man har inte varit riktigt nöjd med teorin att hjärnan behöver bearbeta intrycken man fått under dagen.

Nu har man funnit en förklaring som anses vara rimlig:

”Hjärntvätt” av vital betydelse

Under sömnen ökar aktiviteten tiofalt i hjärnans lymfssystem (glymphatic system). Dess uppgift är att rensa bort slaggämnen som bildas i stor omfattning i hjärnan under dagen pga dess intensiva ämnesomsättning. Om de inte rensas upp, kan det uppkomma störningar i hjärnans funktion. Tex föreligger stor ansamling av slaggämnen vid Alzheimers sjukdom.

Detta upptäcktes av Dr Marianne Nedergaard vid University of Rocherster i USA. Hon har funnit att den tiofaldiga stegrigen av hjärnlymfans aktivitet ökar energiförbrukningen så kraftigt i hjärnan att det inte blir energi över för att försörja hjärncellerna samtidigt.

Dr Nedergaards teori är sömnen helt enkelt behövs för att kraftigt minska energiförbrukningen i hjärncellerna så att det blir tillräckligt med energi över för det glymfatiska systemet. Denna teori betonar den stora vikten av att hålla hjärnan ”städad” för att den skall kunna fungera bra.

- Vetenskapen har fastställt ett klart samband mellan bland annat Alzheimers sjukdom och sömnbrist. Vi behöver uppenbarligen en god mängd sömn för att hålla kropp och hjärna o god kondition.

Länk till bild på astrocytcellerna i det glymphatiska systemet.

Kommentar

Detta står i överensstämmelse med ayurveda och kinesisk medicin, vilka bygger på en långvarig och avancerad kunskapstradition, som starkt betonat vikten av tillräcklig sömn för god mental och fysisk hälsa. Man behöver enligt Ayurveda minst 7 timmars sömn om man är sk Vata-typ eller är i vata-obalans. Man kan behöva omkr 8 som pitta-typ och omkr 9 timmer som kaphatyp – varje natt. Tyvärr lider en allt större del av moderna människor av sömnbrist pga media-underhållning, alltför mkt socialt nätverkande genom internet mm.

Sömnbrist lägger grunden till ångest, depressioner och andra mentala störningar, samt försvagar kroppen. Under sömnen regeneras kroppen och hjärnan genom inverkan av tillväxthormon. Ackumulerad sömnbrist gröper därför med tiden ur hälsan alltmer, såväl mentalt som fysiskt. Utbrändhet är i sämsta fall följden.

Nedergaards upptäckt kullkastar tankegångar som en del hjärnforskare haft, att man inte behöver sova mer än 4-5 timmar om dagen. Deras teorier har byggt på ofullständig kunskap om sömnen och har stått i strid men mångtusenårig erfarenhet att människan behöver ordentligt med sömn för att må bra.

Det är tillrådligt att ta forskares teorier med en nypa salt om de står i strid med sunt förnuft och erfarenhet från det praktiska livet. Bättre lyssna på gediget erfarenhetsunderbyggd naturläkevetenskap. Vetenskapen har mycket att lära av de flertusenåriga kunskapstraditionerna vars teser alltmer bekräftats på senare år.

Populärt sötningsmedel hälsofarligt

Splenda (sucralose), ger vid upphettning, tex bakning, upphov till dioxin, ett mycket giftigt ämne som man använde för avlövning i Vietnamkriget (Agent Orange). Det framkallar fosterskador, inklusive hjärnskador, missbildningar i könsorganen, inlärningsstörningar, demaskulinisering, mm. Dessutom har det en cancerframkallande verkan.

Splenda används i sötade bakverk, kakor, desserter, juicer, lättyoghurt, fruktkonserver mm. Det rekommenderas för diabetiker.

Den omfattande Splendaanvändningen inom livsmedelsindustrin med ty åtföljande dioxinbildning är dessutom ett växande miljöproblem emedan dioxin inte är biologiskt nedbrytbart.

Dioxinbildningen vid upphettning av Splenda har upptäckts av en amerikansk forskningsgrupp, ledd av Susan S. Schiffman.

Källa: Susan S. Schiffman & Kristina I. Rother (2013) Sucralose, A Synthetic Organochlorine Sweetener: Overview Of Biological Issues, Journal of Toxicology and Environmental Health, Part B: Critical Reviews, 16:7, 399-451

Överhuvudtaget har flera allvarliga problem rapporterats med Splenda:

  • Splenda är mutationsframkallande i högre koncentrationer (Schiffman et al).
  • Splenda kan ändra halterna av socker och insulin. (Schiffman et al)
  • Splenda ökar benägenheten att utveckla diabetes (se Artificiall sweeteners..)
  • Splenda minskar halten av nyttiga bakterier i tarmkanalen. (Schiffman et al)
  • Splenda misstänks öka förekomsten av inflammatoriska tarmsjukdomar (Mb Crohn och Ulcerös Colit). (Xiaofa Qin, Natural News)
  • Splenda har rapporterats öka risken för migrän (Migraine triggered by Sucralose, Bigal ME et al)

Kommentar

Splenda har lanserats som ett hälsosamt och diabetikervänligt alternativ till socker. Men dessa nya rön tyder på att det är varken hälsosamt eller diabetikervänligt utan i högsta grad motsatsen.

Ett annat sötningsmedel Aspartam, har likaså befunnits ha hälsovådliga effekter. Se Till Livsmedelsverket: stoppa aspartam

Det bästa naturliga sockerfria alternativet är Stevia, som dessutom är en verksam antioxidant. Dessutom tyder preliminära rön på att det sänker blodtrycket. Det stimulerar insulinproduktionen och sänker därmed blodsockret. Därtill rapporteras det befrämja viktminskning genom att minska sötsuget.

Ögonskada av peklaser möjlig?

[Senast uppdaterad 2 sept 2014]

Har ögonläkare missat något?

Studier på djur och människa har inte funnit skador i näthinnan av svaga såkallade pek-lasrar såvida man inte stirrar in i dem. Ändå har jag fått flera meddelanden från tidigare helt friska personer som fått betydande ögonbesvär efter ett enda ögonblicks exposition. Eftersom det saknats synliga förändringar i ögat har ögonspecialisterna ignorerat dessa besvär och har dessutom påpekat att expositionen varit för liten för att vara skadlig. Jag misstänker att det är ett misstag. 

Min uppfattning är att man måste respektera patienters  uppgifter även om mätningarna är negativa. Under mina över 45 år som läkare har jag upplevt att den medicinska vetenskapen gång på gång ignorerat specificka symptommönster som man inte kunnat diagnosticera objektivt. Sedan har man upptäckt en förklaring tack vare bättre diagnosmetoder och först då har man tagit patienten på allvar. En mer ödmjuk hållning inför den medicinska kunskapens begränsningar och en större lyhördhet gentemot patienterna vore befogad.

Kanske är diagnostiken otillräcklig även i detta fall? Därför har jag funnit anledning att tänka lite närnare på saken.

Samma symptommönster hos olika fall med peklaserskador

Mönstret är genomgående detsamma. Ögonläkarna hittar inget onormalt, men tidigare helt synfriska personer har fått påtagliga ögonbesvär som började just efter ett ögonblicks exposition för peklaserljus. Besvären har varit av den speciella art som förekommer vid inflammation i ögat. Ofta har det förekommit en större eller mindre nedsättning av synskärpan.

Hypotes

Till skillnad från starkare lasrar kan peklaserljuset orsaka en inflammation som endast sitter under näthinnan, troligast i senhinnan (scleran), se figuren. Denna täcks av den pigmentrika åderhinnan. Detta skulle förklara varför den inte syns några näthinneförändringarvid sedvanlig ögonbottenundersökning. Bilden visar ögats olika delar med näthinnan förstorad längst ner:

Källa: Ekholmsskolans specialarbete om ögat, http://home.swipnet.se/~w-81812/arbeten/ogat.html

Källa: Ekholmsskolans specialarbete om ögat, http://home.swipnet.se/~w-81812/arbeten/ogat.html

Laserljuset framkallar sk lipidperoxidation, en process där ”reactive oxygen species”, en slags fria radikaler, vidmakthåller en ihållande lågintensiv ”präriebrand” som vållar en inflammation som kan ge upphov till smärta och störningar av angränsande retinaområde med synstörningar som följd. Vetenskapliga studier har bekräftat ett samband mellan fria radikaler (oxidativ stress) och inflammation, se i referenslistan nedtill, Ryan, SJ (2013).

Varför sker ingen synbar inflammation i näthinnan vid exposition for peklaslaser? Jag tror det beror på att i själva näthinnan finns det kraftfullt skydd mot fria radikaler i form av kroppsegna antioxidanter (kraftfulla enzymer som superoxidmutas mfl, se ref Cabrera MP (2011). Deras syfte är att skydda näthinnan för skador från den ultravioletta strålningen från solen (även glaskroppen har en betydande antioxidativ kapacitet, se ref Berra A, (2002). Antioxidanterna är troligen även tillräckliga för att neutralisera den skadliga energin från svaga lasrar varför det inte uppstår någon synbar inflammation i näthinnan.

Vanligt ljus tränger inte längre ned än i åderhinnan, som ligger under näthinnan. Den innehåller rikligt med pigment som absorberar ljuset och där finns ett antioxidantiaskydd som tar hand om de fria radikaler som inte neutraliserats högre upp.  Däremot finns det obetydligt eller inget skydd mot fria radikaler i  senhinnan, som ligger under åderhinnan, dels för att det inte behövs eftersom de fria radikalerna tagits hand om i skikten ovanför och inte minst för att den har mkt mindre blodförsörjning och ämnesomsättning.

Peklaserljus är däremot väsentligt intensivare än vanligt ljus, och kan därför troligen tränga ner i senhinnan.

I så fall är det tänkbart att det kan uppstå en friradikalskada med inflammation i senhinnan, såkallad sklerit, till följd av peklaserexposition, trots att den är så svag att näthinnan och åderhinnan inte skadats.

Skleritens karakteristiska symptom är:

  • djupliggande smärta i ögat,
  • ljusskygghet,
  • nedsatt synskärpa

Detta är precis de symptom som personer med besvär efter peklaserexposition rapporterat.

Eftersom laserljuset är av låg intensitet, är det troligt att inflammationen blir lågaktiv, tillräcklig för att vålla besvärande symptom, men inte tillräcklig för att, vid oftalmoskopi (ögonbottenundersökning), synas i ovanliggande skikt, inklusive näthinna och åderhinna.

Min hypotes innebär sammanfattningsvis att laserljuset, till skillnad från vanligt ljus, kan tränga ner under näthinnan i tillräcklig grad för att vålla inflammation i senhinnan, såkallad sklerit. I näthinnan uppstår ingen skada eftersom antioxidantiaskyddet är starkt. Men i senhinnan finns det betydligt mindre av antioxidanter och därför kan samma laserenergi som inte vållade skada högre upp, orsaka inflammation här. En lågaktiv inflammation i senhinnan är inte synlig vid ögonbottenundersökning eftersom senhinnan är dold under den pigmentrika åderhinnan.

Detta skulle förklara varför det kunnat uppstå ögonbesvär av exposition for peklasrar utan att det förorsakat synbara förändringar i näthinnan.

Kanske behöver säkerhetsklassningen revideras?

Om denna hypotes bekräftas, innebär det att det finns anledning att revidera säkerhetsnivåerna för peklasrar. Redan de upprepade incidenterna med påtagliga ögonbesvär efter ett ögonblicks exposition för svag laser ger anledning att ifrågasätta nuvarande säkerhetsklassning. Nu tillåts de svagaste klass III (3R) lasrarna för allmänt bruk utan tillstånd. Detta kan behöva revideras om hypotesen bekräftas.

Jag anser att principen borde vara ”safety first” med tanke på att ögat är ett så viktigt och känsligt organ. Därför borde även klass 2 lasrar, som redan nu erkänns som potentiellt ögonskadliga, ej tillåtas för allmänt bruk. Så är fallet i England där man inte ser någon anledning att ta några risker alls,  se ”Gröna lasrar måste stoppas nu”.  

Rimligen borde människors hälsa vara viktigare än lasersäljarnas kommersiella intressen vid säkerhetsklassningen.

Referenser

Berra A, et al. Age-related antioxidant capacity of the vitreous Arch Gerontol Geriatr. 2002 May-Jun;34(3):371-7.

Cabrera MP, Chihuailaf RH. Antioxidants and the integrity of the ocular tissues. Veterinary Medicine International Volume 2011, Article ID 905153

Ryan SJ. Oxidative injury to the retina.  Retina 5th edition published by Elsevier 2013

 Mer om laserkador:

Råd vid ögonskador av laser

Vill tacka ögonspecialisten, Dr Lazlo Fekete i Göteborg, som granskat denna text och finner hypotsen plausibel.

//

Ormbett, spindelbett – pröva het vattenånga

Läste i DN att golfproffset Daniela Holmqvist gjorde en fantastisk prestation. Trots att hon blev biten av en giftspindel som vållar ohyggliga smärtor, fortsatte hon sin golfrunda. Ända svullnade benet mer och mer och läkare försökte plocka henne av banan, men hon gav sig inte. Jag är full av beundran – vilken tåga! Men om hon hade känt till vad jag nu skall berätta hade hon kanske klarat sig med mycket mindre besvär.

En berömd naturläkare i Peru berättade för mig att man inom den traditionella peruanska folkmedicinen, sedan urminnes tider använt het vattenånga vid bett av ormar, spindlar, skorpioner. Erfarenheten är att giftet då snabbt neutraliseras och symptomen försvinner därmed inom någon timma.

För mig som läkare låter det inte otänkbart egentligen. Alla dessa gifter utgörs av äggviteämnen, och dessa denatureras (förstörs) vid kok-temperatur och ev även lägre temperatur. Därmed förlorar de sin giftverkan. Detta medför, enligt den peruanske naturläkaren, att symptomen, oftast mkt kraftig smärta och svullnad, snabbt lägger sig.

Naturligtvis kan vattenångan medföra brännskada, men det kan ju vara fråga om liv eller död. Dessutom finns det ett  medel som av tradition visat sig hjälpa mot brännskada – Lavendel-arom-olja. Jag har själv prövat det. Brännsår av andra graden med brännblåsa har försvunnit inom en dag (se även fotnot om Lavendelolja).

En vän hade ett tredje gradens (djupt brännsår) och använde i huvudsak Lavendelolja och Aloe Vera. Han berättade att läkarna sade att såret läkte”mirakulöst” snabbt.

Naturligtvis bör du uppsöka läkare om du blir biten, men det skadar inte att behandla med vattenånga om detta inte fördröjer läkarkonsultationen. Det är mycket enkelt – Koka upp vatten, helst i ett kärl med pip som en vattenkokare och håll den bitna kroppsdelen så nära som möjligt. Det skall räcka med någon minut eftersom koaguleringen sker snabbt.

Du kan  lägga på aromolja av Lavendel  så fort du blivit biten – massera in ett par droppar. Det påstås att även Lavendeloljan kan neutralisera insekts- inklusive spindelbett. Det märker man i så fall genom att smärtan och svullnaden minskar.

Men även om du tycker att du blivit mkt bättre av denna behandling bör du inte dröja med att söka läkare för säkerets skull.

Lavendelolja håller även spindlar och en del andra insekter, inklusive loppor, på avstånd. Så det är bra att ha den med sig när man reser i sydliga länder.

Fotnoter

Aromoljor börjar slå igenom inom medicinen

Aromoljor har börjat användas i tilltagande grad inom medicinen utomlands. Det finns psykiatriska sjukhus i Frankrike, som använder dem vid depressioner, ångest och sömnstörningar.

I Frankrike använder man även vissa aromoljor mot totalt antibiotikaresistenta bakterier (Thyme thymol, oregano, lavendel mfl). Vetenskapliga studier har bekfrätat deras effektivitet mot dessa bakterier.

Aromoljor är mycket känsliga och består av en stor mängd kemiska ämnen. Det är en svår konst att tillverka aromoljor med hög effektivitet vilket bidragit till att de inte varit så effektiva. På senare år har några firmor börjat tillverka aromoljor enligt alla konstens regler vilket lett till att man fått fram kraftfulla oljor med betydelsefulla medicinska effekter.

Lavendelolja mot brännskada

Effekten av lavendelolja upptäcktes av en kemist som av misstag lade oljan på ett kraftigt brännsår. Till hans stora förvåning läktes såret mycket snabbare än normalt. Jag har prövat det själv vid några tillfällen och gjorde samma erfarenhet – symptomen försvann inom någon timma vid brännskador som normalt tar flera dagar för att läka. Man lägger helt enkelt någora droppar av oljan på såret och gnuggar in.

Vid tredje gradens brännsår, dvs när huden är bortbränd, bör man söka läkare. Sådan skada uppstår inte om man använder vattenånga på beskrivet sätt.

Hjärndödskriterierna otillräckliga?

I DN och Dagens Medicin av idag nämns ett fall som vaknade upp när hon skulle opereras för organdonation efter att ha dödförklarats,  se ”Dödsdömd organdonator vaknade”.

Sjukhusets presschef, Lars Elgård, har hävdat att läkarna inte undersökt om hon var hjärndöd. Detta låter ytterligt osannolikt.

Det skulle kanske kunnat ha varit fallet om en utarbetad jourläkare missar av ren trötthet (tyvärr är det enligt min personliga erfarenhet ett stort problem att jourläkare kan bli kraftigt uttröttade av sömnbrist – jag har själv upplevt hur svårt det är förmå sig att fatta beslut och att göra erforderliga undersökningar när man bokstavligen går på knäna av mental utmattning mot slutet av ett intensivt jourdygn).

Men att ett helt läkarteam missar att se till att man gör en så elementär sak låter ytterst osannolikt.

Troligare är att patienten verkligen var hjärndöd enligt sedvanliga kriterier, vilka är följande enligt lag:

Den kliniska undersökningen måste bekräfta följande:

  • Ingen kännbar puls.
  • Inga hörbara hjärtljud.
  • Ingen spontanandning.
  • Ljusstela, oftast vida pupiller.

I fall som pga skadornas art eller inför transplantation är det önskvärt att utföra:

  • Positivt apnétest:

Apnétestet innebär att man först mäter patientens blodgaser.

  • Sedan ger man patienten 100 procent syrgas under minst fem minuter via respirator.
  • Sedan kopplas respirator ut och man observerar patienten under tio minuter för att se om det finns andningsrörelser.
  • Nytt blodprov tas och respirator kopplas in igen.
  • Om blodgaserna stigit under tio minuters apné (andningsstillestånd) tyder det på att den spontana andningen har upphört.
  • Om det inte går att genomföra en apnétest måste undersökningen kompletteras med en angiografi – mätning av blodflödet i hjärnan medelst röntgen.

Om inget av dessa test visar livstecken, förklaras människan död och det vore helt absurt om de danska läkarna inte utfört dessa test.

Troligare är att sjukhusets presschef vill värna om organdonationerna genom att dölja svaghet  i dessa kriterier.

Är gällande dödskriterier tillräckliga?

Just pga liknande fall i andral länder (se fotnot) och för att säkra att organdonation sker på tillförlitliga grunder, har en forkargrupp tagit fram ytterligare ett kriterium som visat sig vara robust.

Man har kommit fram till att detfinns ett tillförlitligt hjärnfysiologiskt test som mäter ”Multimodality Evoked Potentials” (MEP) i hjärnbark och hjärnstam. Detta test har visat sig vara ett robust kriterium på hjärndöd (se M. de Tourtchaninoff et al i ref 1).

Apnétestet har visserligen visat sig duga i allmänhet, men vid vissa typer av skador (lungskador främst) är det otillförlitligt för att det bygger på att respiratorn kan syrsätta blodet effektivt.

Medvetandets lokalisation

En ytterligare dimension i detta sammhang är frågan om var medvetandet är lokaliserat. Det finns forskare som anfört skäl att tro att det inte primärt är lokaliserat till hjärnbarken, vilket är den förhärskande uppfattningen, utan är lokaliserad till hjärnstammen. Denna är mycket mer motståndskraftig mot syrebrist än hjärnbarken. Detta innebär att hjärnbarken kan uppvisa noll aktivitet, men någon form av medvetande kan föreligga ändå (ref 2,3,4) .

Det har förekommit fler fall som felaktigt dödsförklarats

Jag har själv varit med vid dödsförklaring av en person som därefter vaknade upp på väg till bårhuset. Ändå hade man noga följt ovan beskrivna kriterier (dock inte labtest på syrsättning), för fastställande av hjärndöd.

Fastän han  inte haft någon mätbar hjärtaktivitet under mer än en timma och ingen spontanandning, trots upprepade upplivningsförsök, blev han inte hjärnskadad. Ändå hade hans hjärna inte syrsatts under en timma. Detta är i strid med den sedvanliga föreställningen att syrebrist i hjärnan snabbt och oundvikligt medför grav hjärnskada.

Det har rapporterats flera fall som haft upphörd spontanandning under lång tid och uppfyllt alla sedvanliga dödskriterier, men ändå vaknat upp, till och med under sin egen begravning, se fotnoten nedan. Hade de varit organdonatorer, skulle de ha dödats eftersom operationen måste utföras snabbt efter dödens inträdande.

Förbättring av kriterierna bör övervägas

Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om gällande kriterier är tillräckliga för att tillförlitligt kunna fastställa dödsfall i samband med organdonation. Det torde finnas anledning att överväga att tillägga Multimodality Evoked Potentials (MEP), ett väl dokumenterat test, för att säkerställa dödsfallet för att helt eliminera risken att skendöda personer avlivas genom organdonation.

=============================

FOTNOT

Exempel på fall med ”återupståndna” dödförklarade personer

  • Ett av de mest absurda fallen jag känner till var en hjärndödförklarad tvåårig brasiliansk pojke, som vaknade under sin egen begravning. Se ”Toddler declared dead..”.
  • I Egypten vaknade likaså en dödförklarad man upp mitt under begravningsritualen, se ”Funeral turns into celebration
  • I Argentina vaknade ett spädbarn upp efter 12 timmar i bårhuset, se ”Dead baby alive..”.
  • En 17-årig pojke som var svårt skadad i en trafikolycka dödförklarades av läkarna och man förberedde organdonation. Föräldrarna vägrade dock låta stänga av respiratorn, vilket räddade hans liv, se ”The boy who came back from the dead..”.

För rättvisans skull vill jag påpeka att jag inte vet exakt vilka kriterier man tillämpar i sagda länder, men det råder sannolikt inte stora skillnader, för detta har diskuterats mycket internationellt med anledning av organdonationsfrågan. Man måste nämligen ta ut organet så tidigt som möjligt efter dödsfallet för att det skall vara användbart, och därför måste man ha tillförlitliga dödsfallskriterier.

Sagda kriterier har tillämpats sedan många decennier, de är enkla (utom apnétestet som oftast inte används) och entydiga och alla kroppsläkare torde ha god erfarenhet av att faställa dödsfall. Just med tanke på de vådliga konsekvenserna av misstag torde varje läkare vara noga med att följa dessa kriterier.

I vissa delar av Europa lär det under medeltiden ha varit kutym att sätta upp en klocka vid graven med ett rep i ett rör ned till kistan så att en eventuellt skendöd skulle ha möjlighet att tillkalla hjälp när han vaknar upp. Jag har trott att detta var en skröna eller absurd vidskepelse, men med tanke på ovannämnda incidenter ter det sig inte alldeles otroligt att man erfarit att detta kunde vara motiverat.

Med tanke på ovannämnda fall kan man undra om det förekommit skendöda organdonatorer som varit mindre lyckosamma..

Referenser

1. M. de Tourtchaninoff,  P. Hantson, P. Mahieu, J.M. Guérit ”Brain death in misleading conditions”,  QJM 92: 407-414

2. Parvizi J, Damasio A. Consciousness and the brainstem. Cognition. 2001 Apr;79(1-2):135-60.

3. Bjorn Merker (2007). Consciousness Without a Cerbral Cortex: A Challenge for Neuroscience and Medicine. Behavioral and Brain Sciences 30 (1):63-81.

4.Carroll Izard (2007). Levels of Emotion and Levels of Consciousness. Behavioral and Brain Sciences 30 (1):96-98. Sammanfattning:

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 62 andra följare